Mennetou-sur-Cher – Honfleur

Det fortsätter regna under natten och morgonen, men när vi åker iväg kommer solen. Vi kör motorvägar idag också och kör i fint väder med sol och ca 15-20 grader, men när vi närmar oss målet kommer regnet igen…

När vi kört in på ställplatsen och anslutet strömmen så kommer ett rejält åskväder, men vid 18-tiden skiner det upp igen.

—

Dagens resa går via Tours, Le Mans och Caen. Vägrenarna kantas av allehanda vårblommor, men framförallt gullvivor i massor.

 

När vi kör genom Loiredalen ser vi naturligtvis en hel del vinfält, men annars är det Raps och Majs som dominerar ute på fälten.

Och till skillnad mot nere i Provence – massor av kor överallt…

—

Elsa och Mio har vant sig vid husbilslivet även om Elsa blir lite orolig när det åskar som värst…

—

När vi förra sommaren gjorde vår “Tour de France”, startade vi med att åka till Paris och sedan ut till Normandie och till Honfleur, där Seine rinner ut i Atlanten.

Nu återvänder vi dit igen, men ska köra kusten norrut istället för, som förra året, söderut.

Vi står på samma ställplats i hamnen som då. 11€ inkl. el. Vår bil står som fjärde bil från vänster. (klicka för större bild)

Vi gör en kort promenad in till stan och möts först av två “kryssningsbåtar” som går på Seine, Paris – Honfleur ToR.

Dom är båda över 100m långa och 11m breda. Den ena lite enklare…

…och den andra rena lyxkryssaren.

Den är byggd 2014, och i dess hytter finns en liten “groggveranda” – och bakom draperiet skymtar man sängarna.

Honfleur är väldigt vacker och vi ska ägna morgondagen åt att vandra runt lite mer i stan.

Read Full Post »

“Tour de France”– sammanfattning

Vår resa är snart slut och det börjar bli dags att summera…

Sista veckan var tänkt att användas till att prova ett antal, för oss nya, ställplatser utefter medelhavs-kusten, från Spanska gränsen till Sainte-Maxime, som skulle kunna bli framtida mål för kortare turer.

Men detta sätter den ihållande värmen stopp för, så det blir dels att stanna lite närmre gränsen till Spanien, där det är några grader svalare, och dels att istället ta in på campingar som har skuggplatser.

Vi stannar först fyra dagar i Vias-Plage. Vi står i utkanten av campingen – mest skugga där, och i hagen utanför betar hästar.

Dom blir väldigt glada av lite äpplen som vi bjuder dem på och därefter kommer dom med jämna mellanrum fram till staketet och “frustar” för att få mera.

Sista kvällen där äter vi middag på campingens restaurang – där det ska bli dans lite senare.

—

Resans sista två dagar tillbringar vi i Port Grimaud – på vår favorit, Camping des Müres, där vi brukar stå en vecka på hösten innan dom stänger för säsongen.

Då står vi alltid på “havssidan” (om vägen), nu väljer vi “landsidan” och högst upp under träden.

Man skymtar dock vattnet mellan träden…

Nere på stranden är det packat med folk.

Temperaturen är på gränsen av vad man tål…

… så i morgon ska det bli skönt att åka hem till Taradeau och ett luftkonditionerat hus…

—

Vi har dock haft en väldigt trevlig resa utan några stora bekymmer. Hela 445 mil har avverkats på drygt 4 veckor, och vi har sett och upplevt mycket.

Det mesta har varit väldigt positivt, det var väl egentligen bara Andorra som är en liten besvikelse – men temperaturen var bra där…

Det är också roligt att konstatera att det fungerar bra att ha både Elsa och Mio i husbilen, även om det naturligtvis varit lite för varmt även för dem.

—

Våra resmål är ju redan redovisade och det som finns att tillägga är väl att det slagit oss vilken skillnad det är på (små)hus – när man åker efter hela västkusten som vi gjort.

Visst ser husen i Alsace mer ut som husen i södra Tyskland, men där har ju landstillhörigheten också skiftat genom åren…

I Normandie dominerar ofta de stora taken, med valmningar – eller att taken går ner på gavlarna.

 

I Bretagne slås man av att skorstenar och andra rör är samlade i båda gavlarna vilket ger ett karakteristiskt drag på alla hus.

 

I Aquintaine (från Bordeaux och neråt) är det dock inget speciellt med husen – som man reagerar på, de ser mest ut som i Sverige…

Även valet av växter i trädgårdarna varierar, i Normandie är det rosor som är den vanligaste prydnadsväxten.

I många byar i Bretagne är det uteslutande Stockrosor…

Kommer man så ner till södra delen, och speciellt Biarritz, är det bara Hortensia som räknas…

Nu när vi är tillbaka i Provence – Neriumens rike…

… så märker man också att det är svårt att hålla isär alla platser man varit på. Så det blir att slå sig ner i soffan snarast och titta igenom alla, hundratals, fotografier för att hjälpa hjärnan att sortera upp alla minnen.

Read Full Post »

Normandie II

Onsdagens uppgift är att besöka alla dom "beach:er" som användes på D-day den 6 juni 1944. Vi står redan vid Sword beach, där Britterna anfaller på morgonen den dagen.

Vi kör vidare efter kusten västerut och får på köpet se många fina småbyar, som här Courseulles-sur-Mer, som ligger vid Juno beach, där det är Canada som anfaller.

Vid Gold beach, är det också Britterna som går iland…

… och där, utanför Arromanches-les-bains, besöker vi ett av alla landstigningsmuseum.

 

Nästa stopp blir Port-en-Bassin där vi äter Moules Frites på en av hamngatans alla restauranger.

Vid Omaha beach, som Amerikanerna hade ansvaret för, besöker vi den amerikanska krigskyrkogården.

Där ligger 9.387 amerikanska soldater begravda – bara en bråkdel av de amerikaner som miste livet. De ligger i 10 olika fält som på bilden nedan.

Där finns även ett pampigt memorial…

… samt ett antal olika informationstavlor med beskrivningar över hur invasionen gick till.

Sedan går färden till Pointe du Hoc med fin utsikt över Omaha beach och naturligtvis massor av minnesmärken.

 

 

Vi avslutar dagen vid Utah beach, även där är det amerikanerna som anfaller.

 

Dagen har varit full av bunkrar, monument och statyer – och överallt Franska och Amerikanska flaggor vajande sida vid sida (och några Brittiska och Kanadensiska).

Här vid Utah beach i den lilla byn Ravenoville-Plage, tar vi in på Camping "La Cormoran". På em/kväll är det ebb…

… men när vi åker härifrån på torsdag förmiddag ser det ut så här – och Inger såg faktiskt en säl när hon gick en promenad efter stranden medan jag fixade tömning/fyllning med husbilen.

Sista anhalten i Normandie är klostret Mont Saint-Michel – som nästan ligger på gränsen till Bretagne.

Vi parkerar husbilen på besöksparkeringen och tar pendelbuss (gratis) till klostret. Det är ett ofattbart “bygge” – men man får lite delade känslor när man kommer dit. Samtidigt som det är fantastiskt som byggnad – man fattar inte hur dom kunde konstruera och bygga det…

 

… så är det en gigantisk “turistfälla” med massor av krims-krams-butiker och restauranger. Och även vi går på det – och tar en öl innan vi åker tillbaka till husbilen.

 

Men innan dess gör vi ett besök i ett av kyrkorummen och tänder ett par ljus för nära och kära som inte länge är med oss.

Vi tänker övernatta på parkeringen – och vi är inte ensamma om den tanken…

I morgon åker vi till trakterna av Cancale för att fira midsommar.

Read Full Post »