Feeds:
Inlägg
Kommentarer

Som jag skrev i föregående inlägg är vårt hus till salu, och har funnits på marknaden sedan januari 2019.

VNDIMG_20160624_124050

Under första året händer ingenting, vilket är “normalt” enligt folk här – det kan ta två till tre år att sälja ett hus. Det beror mycket på att säljförfarandet är väldigt olikt det vi är vana vid från Sverige.

Det pris man sätter ut i annonser är ett “acceptpris”, det vill säga att om någon bjuder det så måste man anta budet. Det betyder i princip att man aldrig kan få mera.

Vidare får man som säljare aldrig ta ställning till mer än ett bud i taget – så det kan aldrig bli auktion. En köpare lämnar ett skriftligt bud som säljaren kan svara JA eller NEJ på. Säjer man JA så är det affär, säger man NEJ för att man tror att man kan få mer så är köparen inte längre bunden vid sitt bud, och får man sedan inget högre bud är man “torsk”.

Det betyder att i stället för “lockpris” som i Sverige, så är det en form av “önskepris” man sätter ut här.

Hur som helst – under första året händer ingenting men i början av 2020 kommer det plötsligt tre spekulanter under samma vecka. Vi tackar NEJ till ett första bud, andre köparen väljer att inte buda, men den tredje ger ett bud som vi accepterar. Köparna har redan sålt sitt gamla hus så dom har bråttom och därför enas vi om sista Mars som tillträdesdag.

Vi har redan planerat en del aktiviteter här under året så vi gör så småningom en plan som innebär att vi ska flytta ut i husbilen och stå på Campingen i Taradeau under April -20. Sedan åka till Sverige under Maj – Juli, men därefter åka tillbaka med husbilen för att sedan vara i Frankrike under hösten – kanske i någon hyrlägenhet.

Det betyder att vi kommer att finnas kvar och umgås med det kära “Svenskgänget” runt Lorgues under resten av året, men för grannarna på gatan och för byn innebär det ju att vi “försvinner”.

En av de närmsta grannarna kommer, när det blir känt, och inviterar oss på lunch som ska vara tillsammans med några andra grannar. Vi går dit på utsatt tid för att finna ett tomt hus med bara “Värden” Jean-Luc hemma. Han leder oss till kommunens konferenslokal där det är dukat till lunch, och Valeri spelar upp en gammal inspelning med “Ajka Solajka”, som vi sjungit på någon av våra gatufester, på sin telefon.

IMG_20200308_115928

När vi kommer in hoppar det fram massor av folk från både vår gata och några tvärgator – dom har stått gömda på sidorna.

“Le Maire” – Borgmästaren, Gilbert Galliano, är också med och han uppvaktar med ett signerat exemplar av “Boken om Taradeau”.

IMG_20200308_120646

IMG_20200308_155507

Borgmästaren går i pension nu i Mars och ska efterträdas av en ny – som ska väljas kommande Söndag. Men eftersom det bara finns en “lista” i Taradeau så vet vi ju redan nu vem det blir – det är nuvarande vice Borgmästaren Albert David. Hans Pappa var borgmästare innan Galliano.

Galliano är med och minglar under aperitifen, men när det är dags för lunchen så går han och istället kommer David och löser av – lite symboliskt…

IMG_20200308_123210

Borden är jättefint dekorerade och i taket hänger ballonger och handgjorda små “tavlor”.

IMG_20200308_123003IMG_20200308_125648IMG_20200308_125723

Och där finns presenter – förutom boken även blommor och Whisky.

IMG_20200308_153837

Det blir en god, lång och trevlig lunch med massor av hemlagat – där alla bidragit med något att äta och/eller dricka till bordet.

IMG_20200308_121013

IMG_20200308_131557

I Youtube-klippen nedan finns lite rörliga bilder från festen.

Mycket Op, Op, Op blir det…

https://youtu.be/0n_fsGbdbAE

Och långdans…

https://youtu.be/0n_fsGbdbAE

Vi “avtackas” med ett litet hyllningstal på tre språk – Google är bra att ha… Den tillträdande Borgmästaren tar det på Franska, Valeri fixar Svenska medan Isabel tar det på Engelska.

https://youtu.be/t-x4mcOd9wA

IMG_20200308_155453

Lite tjejdans…

https://youtu.be/iXelabV7x78

Och Inger Buggar med Luc

https://youtu.be/UeyhABRQLG0

En fantastisk dag som vi sent kommer att glömma….

TACK kära grannar! 

IMG_20200308_160430

Vi pratar lite om Corona under eftermiddagen, men det känns ganska avlägset.

Det skulle bli “andra bullar” vilket jag återkommer till lite senare.

Den utlovade fortsättningen på 10-års-summeringen har låtit dröja på sig, men bättre sent än aldrig…

Den 15 December 2019 blev det 12 år sedan vi flyttade hit på heltid – och till våren blir det 13 år sedan vi köpte huset.

Nu ska jag i alla fall fortsätta summeringen med lite om Byråkrati, Hantverkare, Sjukvård, Grannar, Svenska Vänner, Turistande samt sist men inte minst – Språket.

Varning för långt inlägg utan bilder…          

Byråkrati

Franska myndigheter och företag har en stor förkärlek för papper, vilket vi varseblir redan vid husköpet – men då överser med. Första “chocken” kommer istället när vi öppnar bankkonto. Alla papper (och det är många..) fylls i på “skärmen” av vår bankman.
Dessa skrivs sedan ut i tre exemplar – varav vi får ett. Sedan avslutar han med att skriva ut ett komplett set – som inte är ifyllt. På min fråga säger han då att det ska fyllas i manuellt med bläck för att sedan vara det “original” som ska arkiveras…

Listan kan bli lång på alla liknande situationer – men mycket har hänt på senare år. Man har inom den statliga administrationen tagit fram många nya IT-system och det mesta kan nu göras “via nätet”.

När jag 2018 förnyar mitt körkort (lastbil & buss) har man just sjösatt ett nytt IT-stöd för det. Via nätet kan jag denna gång ladda upp både läkarintyg och alla andra handlingar. Går sedan till en automat för “e-Photo” i närmsta köpcenter och tar ett foto samt skriver min namnteckning på skärmen. Detta laddas upp direkt från automaten till körkortssajten, och jag får ett ID-nummer som jag hemma matar in i “mitt ärende”och sedan trycker på “Ansök”.

Får sedan flera SMS vartefter processen fortskrider, och efter dryga två veckor dyker körkortet upp i brevlådan.

Avsaknad av personnummer gör att man har olika nummer för skatt, sjukvård etc. Man identifieras med namn, födelsedag och adress – som man alltid måste intyga med hjälp av en el- gas- tele- eller vattenräkning som innehåller både namn och adress.

Uppsidan med denna byråkrati är dock att man slipper ID-kapningar…    

Hantverkare

Det har skrivits många böcker och kåserier om hur svårt det är med franska hantverkare – lite oförtjänt tycker jag. Det fungerar ungefär som i Sverige – om man inte har en tydlig beställning så får man inte ett tydligt resultat – och en del av hantverkarna “duttar runt” mellan olika kunder och del av dem tar ett jobb i taget…

Sedan kompliceras det naturligtvis dels av det faktum att man här har lite andra metoder, material och verktyg, och dels av att det ofta blir en del missförstånd på grund av språket. Vi har genomfört ganska många “projekt”, både stora och små, med bra resultat och utan alltför stora överraskningar.     

Sjukvård

Den franska sjukvården måste jag “höja till skyarna”. Själva vården är nog inte bättre egentligen – men tillgängligheten…

Både Inger och jag har många exempel på hur bra det fungerar – och vilken fördel det är att alltid ha sin husläkare som har koll på det som händer även hos andra läkare.

Ingen möda sparas för att utreda ett fall och det finns heller inga köer till någon undersökning eller behandling. Och det bästa av allt – det finns inga “kallelser” som man ska sitta och vänta på. Man bokar alltid nästa återbesök när man träffar läkaren, och man bokar ingen funktion – utan man bokar en person.

Som patient känns det väldigt tryggt, men en svensk läkare skulle säkert säga att vi har en omfattande överbehandling här – och samhällets kostnader för sjukvård skenar förstås.

Grannar

När vi med husbilen kör in på vår gata på kvällen den 15 december 2007 blir första reaktionen att det är väldigt svart. Det finns visserligen gatubelysning, men alla hus är nersläckta, fönsterluckorna är stängda och tomterna har dessutom höga staket eller häckar som hindrar insyn.

Redan nästa dag sätter vi upp medhavda belysningar utomhus, och det har sedan successivt blivit mer och mer.

Numera sticker vi dock inte ut – det är många som har mycket mer ljus än vad vi har, och dessutom har de flesta staket och häckar blivit lägre.

I slutet på Maj finns i den Franska kalendern något som heter “Grannens dag”. Då arrangeras ofta olika former av gatufester. På vårt kvarter finns en liten “festkommitté” som sänder ut kallelser och kontaktar kommunen som kommer och sätter upp ett stort tält samt bord och stolar.

Var och en bidrar sedan med något till en gemensam aperitif – och sedan något att äta till sig själv efteråt. Borgmästaren kommer och deltar i Aperon – och liksom övriga deltagare smakar han gärna på Ingers Gubbröra på hårt bröd med en OP därtill…

Svenska vänner

När vi kommer ner hit så vet vi inte att det finns flera Svenskar i närområdet – det blir en glad överraskning vid första besöket på marknaden i grannbyn Lorgues.

På baren Grillon sitter 20-talet svenskar och fikar, och de flesta går sedan vidare till Hotell Parc, och äter en gemensam lunch. Vi får också veta att man spelar boule på fredagar, men att det är uppehåll över vintern.

Numera är det inte lika mycket folk på marknadsträffarna, men desto mera på boulen. Vi spelar nu boule varje fredag – året runt, och som mest har det varit 37 spelande. Spelet avslutas med en Aperitif, som vi turas om att bjuda på, och sedan går de som vill vidare för en lunch på något lämpligt näringsställe.

Trots att en del flyttat tillbaka till hemlandet så växer gruppen sakta hela tiden – och vi har även fått lite inslag från våra nordiska grannländer.

Turistande

Vi har förmånen att ha husbilen stående på tomten och det har gett stora möjligheter att turista både i Frankrike och övriga Europa. Taradeau ligger utefter motorvägen mellan Spanien och Italien, med lite drygt 40 mil till Spanien och 10 till Italien.

Först och främst har vi åkt husbil ToR Taradeau – Sverige varje sommar. Då har vi vinnlagt oss om att åka olika vägar för att få se nya saker. Stora omvägar ibland på resan till Sverige – men mera rakt ner när vi varit på “hemväg”.

Därutöver har vi åkt hela Franska Atlantkusten och även gjort flera utflykter till Spanien, Portugal, Italien, Kroatien mm. Dessutom, varje år till Port Grimaud – sista höstveckan som campingarna har öppet där och turisttrycket på stranden är lite mindre.

Sedan har vi naturligtvis turistat en hel del med personbil i närområdet, dels i  form av utflykter – både med vänner och med Rivieraklubben, och dels i samband med guidning av alla besökare från Sverige som vi haft genom åren.

Språket

Det går inte att summera en längre vistelse här utan att kommentera språket – vi har bara lite gammal skolfranska som grund när vi flyttar hit och detsamma gäller för många andra i gruppen.

Trots försök med både språkkurser och “Franska för invandrare” så blir det lite för svårt att lära sig språket på en tillräckligt bra nivå – och det underlättas inte av att vi har så många svenska vänner. De första åren ser vi bara på fransk TV, men numera är det mest svensk TV som gäller.

Samtidigt så har vi klarat oss bra och egentligen inte haft några stora problem. Det finns ju numera väldigt bra hjälpmedel för språk på nätet, och vid myndighetskontakter har det varit ovärderligt – även om det inte är perfekt.

Läkare, som det är viktigt att förstå, pratar som regel rimligt bra Engelska – men folk i gemen är ganska dåliga, även om det skett dramatiska förbättringar sedan vi först kom hit.

Men vi har säkert missat något extrapris, eller avstått från någon fördel, för att vi inte varit säkra på vad ett erbjudande inneburit.

Och visst önskar man att det varit lättare att prata med grannarna – särskilt i svåra situationer som dödsfall och liknande.

Slutligen

Det finns naturligtvis mycket mera att skriva om, men det får räcka så här. Sammantaget har vistelsen här givit en erfarenhet som vi inte vill vara utan, och vi har trivts, och trivs fortfarande, väldigt bra i landet.

Sedan måste man ju säga att den utveckling som skett på senare tid – med ”gula västarna” och strejker är lite trist. Å andra sidan känner vi inte riktigt igen oss i Sverige heller – med den utveckling som visas i TV och tidningar.

Projektet med att vistas i värmen som “klimatflyktingar” var tänkt att vara i 5-10 år och nu är vi inne på år 13… Detta beror ju på att vi trivts bra med det mesta. Samtidigt har vi sagt att vi vill flytta själva – och inte bli flyttade.

Därför har vi beslutat att dra igång projektet “Återflytt”. Det kommer säkert ta något eller ett par år till, men vårt hus finns nu ute på Marknaden.

https://www.compagnie-provencale.com/taradeau-83460/vente_maisons%20-%20villas_197V783M.html

Som jag utlovade i tidigare inlägg ska jag försöka sammanfatta våra erfarenheter av 10 år i Frankrike och Taradeau – ingen lätt uppgift men jag ska göra ett försök…

Vi trivs fortfarande väldigt bra här och känner oss väl anpassade i byn.

Huset – Villa Notre Dame

Huset fungerar bra, vi bor själva på nedervåningen, och har två rum och ett badrum tillgängligt för gäster på övervåningen.

Vi ångrar heller inte att vi satsade på ett hus med pool.

IMG_20160624_165950

Den stora översvämningen 2010, som vi helst vill glömma, har det positiva med sig att hela första våningen renoveras och får nya ytskikt – och alla möbler och maskiner byts ut.

Det största projektet därefter blir att bygga uterummet, som numera är det i särklass mest använda rummet – året runt.

IMG_20160303_173403


Taradeau
  

Taradeau är en liten “bondeby” med knappt 1800 innevånare.

Ytan är relativt stor men centrala byn är liten, och i butiksväg finns, utöver kooperativets vinbutik, bara en tobaksaffär, en speceributik, en bagare och en bar – som också serverar lite mat.

Här finns också en läkare, tre distriktssköterskor, några sjukgymnaster samt en kropps/fotvårdsinrättning.

Arbetstillfällena inskränker sig till det som behövs i vinodling och vintillverkning – av dessa är det dock de flesta säsongsarbeten.

Därutöver de som behövs i butiker och hos några få hantverkare. Det innebär att många i byn pendlar till andra orter för att arbeta.

Det finns en liten tillväxt i byn och det har på senare år flyttat in många barnfamiljer, vilket gör att skolan är fullbelagd. Här är det karneval…

IMG_20160220_144019

… med parad genom byn

IMG_20160220_145625

I centrum har man byggt ett nytt bostadshus, där det även finns en del hyresrätter, så att det ska finnas en möjlighet för äldre att sälja sina hus men ändå bo kvar i byn.

I bottenplan finns kommersiella lokaler med bageri, distriktsköterskor, sjukgymnaster och polis.  

IMG_20151114_125808

Ytterligare ett liknande hus är planerat mitt emot, men här i Frankrike säljer man oftast lägenheter “på ritning” och bygget startar inte förrän merparten av dessa är sålda.

Vinkooperativet är utbyggt i flera etapper och har nu både moderna produktionslokaler och en fin butik, där man utöver vin kan köpa diverse delikatesser – och till och med svensk Whisky…

IMG_20120104_112650IMG_20120104_112923

Kooperativet är välrenommerat och den årliga vinfesten i November lockar många besökare.

IMG_20161120_112950

Taradeau har, likt många andra franska byar, en mycket aktiv festkommitté som ser till att alla tillfällen till fest och firande tas tillvara.

Numera har vi en tillbyggd och nyrenovera festsal “Salle des Fêtes” vilket ökat trivseln där avsevärt.

Det är faktiskt en viss charm med att bo i en liten by, där “alla känner alla” och där Borgmästaren bestämmer allt.

IMG_20111120_105950

Väg och trafik

De avgiftsbelagda motorvägarna underhålls exemplariskt men på senare år har även andra större vägar fått många förbättringar.

Bakgrunden till det är att man försöker göra något åt alla dödsolyckor i trafiken. Här omkommer mer än dubbelt så många som i Sverige omräknat efter invånarantal.

Vi tycker oss dock märka att man sänkt hastigheten och att det inte är lika stressigt i trafiken längre – kanske har det hjälpt med, det sedan några år införda, “pricksystemet” för körkort – och att promillegränsen sänkts till 0,5.

Ett kvarstående problem är alla 2-hjulingar, som ofta inte följer vare sig fartgränser eller andra trafikregler – och också, eller därför, är en stor del av olyckstalen.

Jag har planerat att även skriva lite om byråkratin, sjukvården, umgänget och språket, men märker att inlägget börjar bli långt så jag slutar här, och återkommer med en del 2.

10 år i Provence

Vi har nu bott permanent i Provence i ofattbara 10 år, så jag tänker att det är passande med en liten återblick…

Vi har i många år talat om att flytta till “värmen” när vi slutat arbeta och under 2006 börjar vi planera för det.

På en utlandsmässa i Globen efter nyår 2007 hittar Inger en liten bild på ett hus i Provence och säger – “här skulle jag vilja bo”.

I början på februari lånar vi Maj och Hasses lägenhet i Grasse…

20070204_134118

… och åker ner och tittar på huset (och ett 20-tal till).

Det leder till att vi i köper “Villa Notre Dame”, huset som Inger hittade.

20070205_16521920070205_163619

20070205_16390120070205_161604

Det ligger i hjärtat av Provence i den lilla vinodlarbyn Taradeau – med knappa 1800 innevånare. Det är inget turistställe utan byn bebos i huvudsak av fransmän.

Vi får tillträde till huset den 23/4, vilket firas med bubbel vid poolen.

20070423_201530

Sedan följer att antal besök under året – det längsta under sommaren med husbil.

Första projektet blir då att bredda infarten och byta grinden, så att husbilen kunde köras in.

20070627_16412820070701_120433

Under hösten säljer vi huset i Bålsta och den 10 december tar vi den överlastade husbilen och beger oss söderöver. Vi passerar Västerås och Örebro för att hälsa på våra respektive mödrar innan vi lämnar landet.

I Västerås har vi också ett möte på skattemyndigheten för att “skriva ut oss”.

Den 15/12 2007 når vi så Taradeau, och kan fira jul där.

20071224_201355

Resten är, som man säger, historia…

Planerar att återkomma med lite reflektioner över det som hänt under dessa 10 år.

Hösten 2017

Året börjar närma sig slutet och plötsligt står det klart att jag försummat bloggen å det grövsta.

Det är dessutom så att vi nu i December har bott här i 10 år – så en liten summering vore ju lämpligt, men det får anstå till nästa inlägg.

Istället blir det lite axplock från höstens begivenheter. (Varning för långt inlägg.)

September inleds med besök av Sara med familj. Här äter vi Musslor på restaurang i Lorgues.

20170903_134401

På fredagar är det boulespel som vi inte så ofta deltar i under hösten pga. lite axelbesvär för oss båda, men ibland dyker vi upp till aperon/lunchen..

Vid den årliga landskampen mot Danmark är vi med som publik. Vi har några norrmän i laget och kallar oss därför “Unionen” och vi vinner stort mot Danmark.

Här bild från den efterföljande middagen.

20170915_202650

Gunbritt och Göran kommer också ner från Västerås en vecka – lagom för att vara med på Gardenparty hemma hos Rose-Marie och Göran.

20170929_125748

Hemma provar dom också, för första gången, ostron…

20170930_195405

Vi gör även ett besök vid det fina vattenfallet i Sillans-le-Cascade.

20171002_151843

Oktober.

Den Skandinaviska konstrundan besöker vi tillsammans med Maj och Hasse – lite av en tradition.

Här är vi hos Inger Utholm i Bras.

20171008_12083320171008_120800

Mona fyller 70 och bjuder på fest i Cabasse. Lars sköter uppvaktningen. (Sång/hurra här)

20171014_13065620171014_130755

Inne i Restaurangen är det trångt, trivsamt och mycken god mat…

20171014_133455

Sedan är det efterfest – inte på balkongen, men väl i garaget…

Mat- och vinkursen rullar vidare, i oktober provade vi olika viner till Foie Gras – hemma hos oss. Nu provar vi viner till Ostsufflé – hemma hos Lillemor & Volker.

20171015_151732

Lite aktiviteter i trädgården hör också till hösten, här är det dags för den årliga nedskärningen av Mullbärsträdet – dom längsta grenarna är knappt 6 meter, lite kortare än vanligt pga. torkan. Bilder före, under och efter. (Klicka för större bilder)

20171018_082312 20171019_09500620171019_161052

Årets olivskörd är också mindre, bara 24 kg mot förra årets 30. Men stora och fina är dom.

20171025_110808

November

Första veckan är Inger i Sverige, och dagen efter hemkomst är det dags för besök hos tandläkaren.

20171108_100915

Dessbättre har vi, som vanligt, inga hål, men den årliga “städningen” är ju aldrig rolig.

På eftermiddagen samma dag kommer Krister och Pia, grannar från Västerås. Dom är på hemväg från Spanien i sin husbil och stannar till ett par nätter.

Vi visar runt i närområdet, som tornet och kyrkan i Taradeau…

20171108_145930

… och medeltidsbyn i Les Arcs.

20171108_153746

Lasse H har sparat en del gamla Bordeaux-viner som han beslutar sig för att “förbruka” i en provning med några Munskänksvänner – under kunnig ledning av Östen.

20171109_134550 20171109_134523Vinerna går inte av för hackor, det är inte ofta man får smaka sådana rariteter – och alla är i mycket god kondition…

20171109_132159

Även menyn är förstklassig.

20171109_13464320171109_15124920171109_161933

(Klicka för större bilder)

Lars A och Marie-Louise bjuder in till fest i Mårtens anda, dock lite franskanpassad…

Vi firar “Martin av Tours” med Svampsoppa och Anka – mycket läckert.

20171118_12582820171118_133505 20171118_142056

Vinfesten i Taradeau äger som vanligt rum den tredje söndagen i November.

Bacchus är ett stående inslag i paraden…

20171119_111409

… liksom orkestrar, hästfordon samt gamla bilar, traktorer, och jordbruksredskap.

20171119_111753

På den stora lunchen i Salle des Fêtes är vi hela 16 svenskar.

20171119_164637

20171119_164651

December

Första advent är det den årliga gudstjänsten i Belgentier – då Svenska kyrkan åker på utflykt “till landet”.

Resan dit blir ett riktigt äventyr då vi överraskas av ett rejält snöfall.

20171202_102213

Rörliga bilder här.

Nye prästen, Richard Aspegrén är en trevlig bekantskap.

20171202_111118

Lunch äter vi sedan på värdshuset “Auberge de Pachoquin” några km bort.

20171202_125220

Desserten är en klassiker, Omelette norvégienne, eller som vi säger Glace au four…

20171202_151609

Som vanligt bjuder kommunen alla som är 70 år och äldre på lunch i det nyrenoverade Salle des Fêtes – i år är det på luciadagen.

IMG_20171213_122046

Efter aperitifen serveras först en skiva lax i saffranssås med ett räkspett och purjolökskräm, och sedan Pärlhöns med potatiskaka och pumpamousse.

IMG_20171213_130407IMG_20171213_133607

Därefter blir det först ost, sedan dessert och slutligen kaffe och godis. Mätt är bara förnamnet…

Vi sitter mitt emot det äldsta paret – dom är båda över 85.

IMG_20171213_151433IMG_20171213_124634

Under maten är det underhållning och efteråt är det dans.

IMG_20171213_145557

Rörliga bilder här.

Volker, Lasse och Göran var, under ledning av Fredrik Aspegrén med och lagade den Foie Gras som vi sedan serverade i Champagne- och Ostron/Foie Gras-ståndet på kyrkans julbasar i November.

Med dessa nyvunna kunskaper samlades vi hemma hos Göran för att laga själva.

20171206_110246

Det mesta bakades i vattenbad i ugnen…

20171206_110258

… men Lasse gjorde även några rullar i en Sous Vide.

20171206_110321

Resultatet blev mycket bra, så det blir fortsättning på detta.

Vädermässigt kanske hösten varit något kallare än normalt, men det har å andra sidan nästan inte regnat någonting – så vi är ändå nöjda.

Avslutar med ett par bilder på en del av alla tomtar som nu pryder vårt hem.

IMG_20171221_121406

IMG_20171221_121538

God fortsättning!

Även om första veckan hemma varit präglad av hemkomst-aktiviteter som uppackning och tvätt så har vi hunnit med en del annat också.

Tisdag den 15/8 är helgdag – Marie Himmelfärdsdag, och det betyder att det är fest i byn kvällen innan.

2017-07-26-05_55_09-Aout-2017-page-4.pdf-SumatraPDF

Vi går inte dit och äter, vilket man i så fall ska ha bokat i förväg, men går dit efteråt för att träffa grannar och ta ett glas vin.

Dansen är i full gång när vi kommer.

IMG_20170814_230824

Vill du höra lite musik och se rörliga bilder finns det här.

Boulespelet har naturligtvis pågått på fredagar hela sommaren och vi passar på att åka upp för att hälsa på alla – även om vi inte kan delta pga. varsin “trasig” axel.

När vi kommer är dock spelet avslutat och aperon påbörjad.

IMG_20170818_111535

Dagen därpå, Lördag 19/8, är det fest i byn igen.

2017-07-31-18_42_10-Aout-2017-page-4.pdf-SumatraPDF

Den kan vi inte gå på, för vi har en annan fest som vi är inbjudna till…

0001

Anne hälsar välkommen…

P1240196 (2)

… och Volker överlämnar vår present – en tom kartong eftersom presenten,en Sous-vide, försenats i posten.

P1240202

Men pengarna räcker även till lite smågodis…

P1240205

Efter lite mingel…

P1240207P1240209P1240211

… är det dags för tipspromenad.

P1240215P1240216P1240217

Vi sätter oss till bords…

P1240224P1240227

… och serveras en fantastiskt god middag – fänkålssoppa med lax, oxfilé, ost samt en väldigt fin och god tårta.

P1240242

Lasse är nöjd med sin fest…

IMG_20170819_192807

… och det är vi också. TACK Anne & Lasse!

På Söndagen (idag) är det också aktiviteter i byn.

2017-07-31-18_47_05-Aout-2017-page-4.pdf-SumatraPDF

Det är den årliga hantverksmässan med samtidig utställning av veteranfordon. Mest Citroen…

IMG_20170820_102631IMG_20170820_102720

… men i år hittar vi även en Volvo PV444. Ser ut att vara en 53:a, notera det fina nationalitetsmärket på koffertluckan. (klicka)

IMG_20170820_102830IMG_20170820_103154

Citroen SM är inte så vanlig, kolla nummerplåten som sitter bakom glas i fronten.

IMG_20170820_103930IMG_20170820_104839

En annan mycket ovanlig bil(!?) är denna franska Unic.

IMG_20170820_122822IMG_20170820_122851

På parkeringen har man också satt upp ett tält där man kan äta lunch, men då skulle man reserverat bord i förtid.

IMG_20170820_133153

Maten är Paella Royal.

IMG_20170820_133138

Eftersom vi inte reserverat, så går vi till Marie bakom Boulebanan och äter lunch, Gratinerad Aubergine för Inger – medan jag äter den Provencalska “landskapsrätten” Aiolï.

IMG_20170820_125941

Så är vi då i Moseldalen – igen, och det är dags att plocka fram “Jappes lilla röda”.

IMG_20170811_184439

I Koblenz tar vi in på Knaus camping enligt rekommendation  i Moselboka. Tyvärr finns det bara komfortplatser kvar som kostar 39€.

Komforten består i att de är lite större samt att det finns eget vattenuttag på tomten. Men vi har fin utsikt över Deutsches Eck

IMG_20170809_195341

och statyn av Kaiser Wilhelm.

IMG_20170809_195031

Vi äter middag på campingens restaurang, Inger äter “Burger Koblenz” (utan bröd)…

IMG_20170809_205221

… och jag tar en Jägerschnitsel.

IMG_20170809_205214

Men nu är vi ju inte här för att utforska Moseldalen, utan bara på genomfart för att komma hem…

Så idag, torsdag, tutar vi vidare – men tänker, med hjälp av Moselboka, försöka hitta något nytt ställe.

I regnet kör vi först till välbekanta Cochem, där vi stannar och fikar, men fortsätter sedan mot Zell – som vi inte stannat i tidigare.

På vägen till Zell stannar vi till vid en sluss för att titta på när dom slussar.

IMG_20170810_122725

Vid slussen finns en butik som säljer rökt Forell – blir perfekt som lunch…

IMG_20170810_122951

Ställplatsen i Zell, där vi tänkt övernatta, är ganska lerig pga regnet – så vi nöjer oss med en promenad i stan.

IMG_20170810_154622

Vi går in i en vinbutik och köper lite Schwartser-katz-vin. Det är hos en liten vinbonde, där mannen sköter vingård och vinifiering, medan makan sköter den lilla vinshoppen.

Regnandet gör att vi istället kör vidare till Neumagen-Dhron, där vi vet att det är bra även om det regnar. 17€ inkl. el. Här igår något så ovanligt som fria handdukar i duschen…

IMG_20170811_102955

Äter middag på Brasseri Käpt’n Cook mitt emot ställplatsen. Inger äter en anrättning med fläskfilé…

IMG_20170810_204251

… medan jag tar en Schnitzel “Diabolo Pikant”…

IMG_20170810_204245

– det är ju “Schnitzlad bana” i Mosel…

Vi vill ju gärna dricka ett lokalt vin till maten, och kyparen plockar fram en Riesling som ska matcha den tuffa kryddningen, och den fungerar utmärkt. (Tyvärr är det bara vattenflaskan som syns i bild.)

IMG_20170810_205440

Det är uppehållsväder på fredag morgon så vi beslutar att stanna här en dag till för att utforska byn lite.

Det visar sig dock vara ganska snabbt gjort, det är mest små vinbutiker, några hotell samt lite caféer och restauranger.

Efter lunch tar vi ny promenad utefter Mosel och får se att "Stella Noviomagi" – en replika av ett gammalt vinskepp, inte som vanligt ligger i hamnen.

Vi möter henne dock snart, den är bara på en liten utflykt med turister. Här lägger dom till vid kajen igen.

IMG_20170811_160033

På kvällen börjar åter regnandet…

På lördag morgon – efter lite handlande på Treff 3000, lämnar vi Neumagen Dhron i lätt regn. Kör västerut mot Trier och Luxemburg. Passande nog tänds bränslelampan när vi når Luxemburg. Vi tankar fullt för 0,968€/L.

Dessutom regnar det inte längre – vilket det alltid brukar göra när vi är i Luxemburg.

Vi kör motorvägar till Lyon i ett allt bättre väder – 25 grader när vi kommer fram.

Tar in på “gamla vanliga” Indigo Camping – som tyvärr chanserat en del. För 29€ är det inte längre prisvärt…

Startar Söndag morgon i Lyon med moln på himlen – men inget regn. Vi kör “raka vägen” hem och det blir successivt ljusare på himlen och allt varmare utomhus.

Passerar HyperU och tömmer tankar samt fyller diesel. När vi kommer hem vid 16-tiden är det klarblå himmel och drygt 30 grader.

Körsträckan på nerresan blir 2730 km och 8 övernattningar, totalt för resan ToR Sverige blir det 5880 km och 18 övernattningar.

Om vi till detta lägger utflykten till Spanien och Portugal i början av året så har vi hittills i år kört 1170 km och sovit 50 nätter i husbilen.

Vid 18-tiden på måndagen rullar vi ombord på färjan till Grenå. Vi äter buffé ombord – vilket är det enda som serveras vid sidan av lite mackor i Caféet. Den är inte så upphetsande, dock ett litet plus för kräftor på sillbordet…

Himlen är mörk och vittnar om mera regn – även om solen tittar fram lite.

IMG_20170807_202642

Vid 23-tiden är vi framme, och ställer oss på en gratis P alldeles vid färjeterminalen.

Trots en brummande kylbil bredvid oss sover vi bra. Kommer iväg vid 9-tiden och kör till Flensburg. Där handlar vi lite på CITTI.

Vi färjar över Elbe för att slippa trafiken genom Hamburg, men normalt åker vi från Glückstadt till Wischhafen, den färjan tar bara ca 20 minuter och kostar 15€.

För första gången åker vi nu istället över Elbes mynning från Brunsbüttel till Cuxhaven, det tar en timme och kostar 42€.

Kommer fram till Brunsbüttel vid 17-tiden och färjan ska gå kl. 18. Får köra förbi hela kön som står i hamnen och ställa oss först.

Här kommer färjan och bilarna kör av.

IMG_20170808_174511

Vi står längst fram på övre däck på ett “sluttande plan”. Bakom oss står alla lastbilar – personbilar står på undre däck.

IMG_20170808_180513

Det är riktigt gråväder när vi angör Cuxhaven…

IMG_20170808_185625

Det inbjuder inte till vidare resa så vi stannar i Cuxhaven på en ställplats i fiskerihamnen. 13€, El tillkommer via automat – 1€ för 2 kWh.

När vi parkerat kommer regnet, som så småningom tilltar allt mer, så Elsa blir genomblöt efter kvällspromenaden.

IMG_20170808_210458

Nu har vi åkt färja för fjärde dagen i rad – lördag till Vinön, söndag från Vinön, måndag till Grenå och nu tisdag till Cuxhaven.

På onsdagsmorgonen kommer vi iväg lite senare än vanlig – nästan 10 är klockan. Skapligt väder, men mycket vägarbeten på A1 – byter till A45, men det är inte mycket bättre. Agda tar oss på en liten utflykt i samband med att vi tar en omväg pga vägarbetena, så körsträckan blir ca 7 mil längre än planerat innan vi når destinationen Koblenz efter 590 körda km.

Men mer om det i nästa inlägg…

IMG_20170809_195341

PS. Inlägget lite försenat på grund av bristande kontakt med Internet.

Vi brukar få packa husbilen i regn, men denna gång kommer det bara ett par droppar. Vi har för övrigt haft utmärkt väder i Västerås och knappt sett något regn alls.

Resan söderöver påbörjas på lördag eftermiddag, men första etappen går bara till Vinön i Hjälmaren – där vi ska på kräftskiva hos syster Marianne tillsammans med Maj & Hasse.

Det startar med att Inger blir uppvaktad för sin passerade 70-årsdag, med ett fotomontage med “70 nyanser av Inger” samt pengar att köpa något personligt för.

IMG_20170805_181946

Sen är det dags att smaska i sig dom fina Hjälmar-kräftorna.

IMG_20170805_195212

Inger och Hasse är beredda att kasta sig över fatet…

IMG_20170805_200029

Det går tyvärr inte att sitta ute – då det kommer några rejäla regnskurar, men regnbågen efteråt är fin. 

IMG_20170805_195431

Söndagsmorgonen blir lite panikartad. Efter frukost går vi till husbilen för att göra oss i ordning för en liten promenad. Då kommer Mona, i huset mitt emot, rusande och säger att alla extraturer med färjan är inställda på grund av personalbrist – så vi måste skynda oss till färjekön för att komma med första färjan som väntas gå kl. 12.00.

När vi sedan ska köra på färjan hittar vi inte Mio, trots sökande i varje vrå av husbilen, och tror att han smitit ut på något sätt.

Vi ringer Marianne som står längre bak och inte kan komma med första färjan, så hon kan söka / efterlysa katten.

IMG_20170806_205534 

När vi kommit över på andra sidan och stannat i färjeläget för att ta fram en plan för fortsättningen hör vi plötsligt ett litet jamande. Han har gömt sig under Ingers säte – omöjlig att upptäcka.

Omtumlade startar vi resan mot dagens mål – Hjo. Där ska Elsa klippas följande dag på Malles hundtrim.

När vi kommer fram kör vi förbi hundtrimmen och rekar, men kör sedan några kilometer till ställplatsen vid Stampens kvarn. Fin plats som kostar 140 Kr utan ström.

Måndag morgon 09.00 är vi tillbaka och får Elsa klippt. Vi kan definitivt rekommendera detta ställe. Mycket bra bemötande och en professionellt utförd klippning.

IMG_20170807_160116

Från Hjo drar vi sedan vidare mot Varberg där vi på kvällen ska färja över till Grenå på Jylland. (Kunde inte låta bli att köpa dessa flaskor som stod bredvid varandra i en drickakyl i en butik i Västerås.)

IMG_20170807_165045 

På vägen till Varberg stannar vi i Ullared för att tanka gasol, och lyckas ta oss därifrån utan något besök på det stora varuhuset…

Västerås

Vi kom till Västerås den 5/7 efter att ha kört 3150 km på resan upp från Taradeau. Idag den 5/8, precis en månad senare, startar vi återfärden.

Det har varit en intensiv men trevlig vistelse och vi har träffat många, både släkt och vänner men vi har, som vanligt, inte hunnit med allt och alla vi tänkt.

I lägenheten hann vi i alla fall med att klä om soffan, det passade inte så bra med röd soffa när vi nu har ställt den “i sanden”…

20170715_125011

Som sagt så startar vi idag, om ett par timmar, att köra söderut. Dagens etapp blir dock inte så lång – vi ska bara åka till syster Marianne på Vinön för att äta Hjälmare-kräftor. Det ser vi fram mot.

%d bloggare gillar detta: